- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
7

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7
res hämnd genom eröfrande och plundring af
erkebiskopsgården i Upsala,”) och annat våld på kyrkans personer och
egendom, för hvilket Sture ock af honom bannlystes, men
skyddades dock, till större delen, dels genom sitt eget
förhållande, dels genom tidernas lugnare skick, ifrån den
våldsammare oro, som nödgade hans företrädare att undan
konung Karl VIII:s hämnd slutligen söka sin tillflykt på Ö–
land, der han dog, och som beredde åt hans närmaste
efterföljare den bedröfliga lotten att öfver sig samka ett
hätskare hat, än någonsin någon Svensk man af sina landsmän
fått uppbära.
Denne var den allmänt bekante Gustaf Trolle, hvilken
Jakob Ulfsson föreslagit till sin efterträdare. Han hade
studerat vid utländska universiteter, särdeles i Köln, och
vistades i Rom, då han 1513 blef domprost i Linköping,
och d. 25 Maj 1515 erkebiskop i Upsala, med rättighet att
behålla Linköpings domprosteri. Han skyndade hem till
Upsala för att genom sitt embetes myndighet gifva styrka åt
det parti inom fäderneslandet, hvilket han lika med sin
fader riksrådet Erik Trolle tillhörde. Men redan nu hade
föreningen med Danmark börjat sätta den frukt, som inom
några få år var fullmognad; bemödandet om denna förenings
bibehållande var i mångas ögon ett förräderi emot
fäderneslandet.
Den ädle och försonlige riksföreståndaren Sten Sture
d. y. hade låtit förmå sig att sjelf begära påfvens
bekräftelse af det val, som på Upsala erkebiskopsstol upphöjde
sonen af den man, som med honom sjelf täflat om
riksförestånderskapet. Hans medfödda mildhet lät honom ej ana
beskaffenheten af denna partihatets lidelse, som i
förbistringens tider förvildar menniskan och döfvar hvarje ädlare röst
i hennes hjerta. Ifrån det ögonblick erkebiskopen åter be-
*) St. Eriks gård. All Upsala kyrkas egendom stod under
St. Eriks beskydd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free