- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
15

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45
taga, utan deras gods läggas öde, för de många husbönder.
Och så blifva kyrkan och ridderskapet först fördrifna, och sedan
derefter kronan utan all tvekan, när de äro borta, som
skulle försvara när derom tränger.”
För styrkan och framgången af hans motstånd emot
den nya läran ställde sig tvenne hinder, framkallade af hans
ställning och hans eget sedelynne. Det ena var den genom
konung Kristiern och erkebiskop Trolle föranledda förvirringen.”)
Brask älskade fäderneslandets frihet i den mening vi nyss
sett honom förklara denna frihet. Denna kärlek förband
honom nära med befriarens, Gustaf I:s sak, men denna
förbindelse försvagade honom i motståndet emot de män som
njöto konungens beskydd, äfvensom emot konungen sjelf.
Ett annat hinder, men icke tillhörande honom ensam utan
det kyrkoskick, hvars kämpe han var, var bristen på
sedlig renhet och styrka i handlingssätt. Det var detta
jesuitismens frö, som länge grodde inom den gamla kyrkan,
inan den lärt sig att våldets tider voro förbi, som förmådde
biskop Brask att genom hemliga förbehåll urskulda sin
eftergifvenhet för yttre tvång; så gjorde han vid Trolles
afsättningsdom 1517 och i Vesterås 1527. Det var brist på
sedlig styrka, då han år 1527 lemnade allt motstånd och
flydde ur landet.
–-
Skara biskopsdöme, hvartill Vermland och Dalsland
äfven hörde, räknar sina anor alltifrån den Sigfrid, som
döpte Olof Skötkonung, om ock- ordnad biskopslängd och
bestämda stiftsgränsor först senare förete sig. **) Den lands-
–-
*) Vid resan till Danmark efter Stockholms blodbad julade
Kristiern den omilde bos biskop Brask: huru välkommen gäst,
omgifven af bödelssvärd och galgar, lemnas derbän. Lönen gaf
konungen, då han på hemfärden lät dränka abboten och elfva munkar af
Nydala kloster. Under sommaren 1320 belägrades
biskopsgården i Linköping af Vadstenaborgare, som voro förbittrade
deröfver, att biskopen underskrifvit den förlikning, som d. 27 febr. i
Upsala blifvit ingången med konung Kristiern.
**) Här likasom i Upsala, Linköping och flerestades, hade
kristna kyrkan stadgat medelpunkten för sitt välde på folkets
fordna offer- och tingsplatser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free