- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
46

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46
skick genom dess rikedom och njutningens frestelser, å andra
sidan mer eller mindre medvetet af dess grund kände den
osäkra ställning kyrkan hade med en bekännelse, som
hvilade på vetenskap, under det den skulle utföra sitt värf
ibland obildade folk: folket behöfde del af kyrkans lärdom
för att stadgas i dess tro.
Isynnerhet predikomunkarne lade vigt på studier.
Klostren hade, likasom ock franciskanernas, lektorer som skulle
undervisa bröderna i theologien, och dessutom i de särskilda
provinserna studia generalia eller mera omfattande
bildningsanstalter, hvilka besöktes äfven af andra klosters invånare af
samma regel. Ett sådant studium generale för
klosterprovinsen Dacia, innefattande Sverige, Danmark och Norge, var,
åtminstone någon tid i Skeninge. Dessutom hade de
förpligtelsen att sända bröder till universitetet i Paris.
De flere män som ifrån denna orden öfvergingo till
verksamhet inom den förbättrade Svenska kyrkan, såsom
Mårten Skytte från Sigtuna kloster, sedermera biskop i Åbo,
Henrik ifrån Vesterås och biskop derstädes, Claudius Hvit,
som ifrån Skeninge eller Kalmar kloster begaf sig till
Vittenberg för att omvända eller om villfarelse öfvertyga
Mårten Luther, m. fl. äro bevis att inom denna orden
vetenskap ännu idkades.
I hvad mån klosterskolorne stodo öppna äfven för dem,
som icke ämnade öfvergifva verldslifvet, äro vi icke i
tillfälle att med full säkerhet bestämma. Säkert är dock att
åtminstone på flera ställen gossar mottogos till undervisning
i munkklostren, äfvensom att flickors uppfostran stundom
besörjdes af nunnorna; men allmänt var det visst icke, och
troligen inskränkt till deras barn, af högre stând, som
kunde betala för dem. Icke heller finna vi att särskilda
barnalärare varit inom klostren anställda.
Domkyrkoskolorne voro af tvåfaldig art. Den ena var
undervisningsanstalten för domkyrkans korgossar, hvilke
jemte deras tjenstgöring såsom sångare vid gudstjensten emottogo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free