- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
77

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77
4. Ingen munk bör tigga, emedan det heter i 5 Mos.
45 (enligt vulgata): ”och skall allsingen fattig eller tiggare
vara ibland eder”. Dr Nils svarar härvid att detta
bibelställe bör tydas om Judarna, och hänvisar för
tiggarmunkarnas försvar till Thomas’ af Aquino skrifter.
5. Ingen bör sätta sin förtröstan på menniskor, såsom
på den högtlofvade jungfrun eller något annat helgon, utan
på Gud allena, enligt Jer. 17: ”förbannad är den som
förliter sig uppå menniskor”. Denna punkt, som berörer en af
de vigtigaste motsatserna mellan Romerska och protestantiska
kyrkan, emedan den är förbunden med läran om
menniskonaturens förhållande till Guds nåd, vederlägges af dr. Nils,
i afseende på det anförda bibelspråket, genom den
anmärkning, att det gäller om Zedekias och hans folk, som
förlitade sig på konungen af Egypten, och misströstade om Guds
hjelp. Men att förtrösta på menniskor, så vida dock
förtrö-Han
stan förnämligast sättes på Guds hjelp, är intet ondt.
hänvisar ock här till Thomas.
6. Predikarekallet i Guds församling är det främsta,
och mer än att hålla messa: ”det går ringa till att messa”.
Dr Nils anser denna sats icke behöfva vidare svar än det
enkla, att invigningen af Kristi lekamen och blod är den
förnämsta och heligaste handlingen i Guds församling, och
hänvisar åter till S. Thomas.
Likasom vid hvarje af de öfriga punkterna, så hade
Mr Olof äfven här föregångare inom sjelfva den Romerska
kyrkan. Så t. e. yttrade i trettonde århundradet en
dominikaner- eller predikareordens general, Humbertus de
Romanis, att predikan vore det förnämsta af allt: Kristus hade
blott en gång firat messa, icke hört bikt, sällan förvaltat
sakramenter, men ofta predikat: då lekmän förstodo predikan,
’men icke den på latin firade messan, så vorde Gud mera
klart och öppet prisad genom den förra än genom den
senare. En rangordning uppställer dock ej den sansade
protestantismen emellan de särskilda handlingar, som vid
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free