- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
129

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129
nöje hört någon yttra att en ”mindre katholsk lära”
utspriddes i hans rike. Konungens vilja vore, att de afhölle sig
ifrån sådana lättsinniga yttranden, på det icke folket måtte
genom dem förvillas. De borde pröfva allt och behålla det
godt är. Om derföre de i några nya böcker eller annars
antingen af M. Luther eller andra funne en främmande
lära, så borde de icke bortkasta dem, förrän de sorgfälligt
dem genomläst och granskat. Funne de något som stridde
mot sanningen, så kunde de ock skrifva böcker för att
genom den heliga skrift gendrifva och vederlägga en sådan
lära, på det lärarne måtte pröfva hvad rätt vore, och
man sedan enligt dessas utlåtande och ej enligt egna
ensidiga åsigter måtte ifrån predikstolen förkunna sanningen.
Han tviflade likväl att ibland dem någre funnos som vore
dertill skicklige. ”Ty ehuru till min kunskap föga kommit om
denna nya lära, som man kallar Mårtens” (Luthers), ”så har
jag dock af det ringa som jag sett, kunnat finna att Mårten
är större än att han kan vederläggas af oss enfaldiga män,
emedan han är skyddad genom skriftens, icke den
Brigittinska” (St. Britas) ”eller någon annans utan genom den
guddomliga skriftens vapen. Vi måste se till, äfven om vi
hafva sanningen, att vi icke illa väpnade eller alldeles
obeväpnade framträda mot den väl beväpnade, och sålunda
göra uppenbar vår egen enfald”.
Detta bref af en kyrkans prelat är en temligen
oförbehållsam förklaring af protestantismens allmänna grundsatser.
Den heliga skrifts anseende, traditionens otillförlitlighet,
kyrkans betydelse såsom de trognas samfund, hvilke ock alle
äro dess lika berättigade medlemmar, alle kristnes
pröfningsrätt af kyrkans läror, dessa ämnen m. fl. äro antydda eller
uttalade. Och denna utmaning till strid inkastade han i det
stift, som nästan var det enda, inom hvilket andelig
myndighet ännu quarstod i kraft, och i det kloster, som hade
bland alla i norden det största anseende, stod i ständig
Sv. Reform. Hist. I.
9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free