Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
~ster för dessa villfarelser, och sorgfälligt akta på kyrkans
lära, bruk och inrättningar”).
För öfrigt fortfor Brask att uppmärksamt följa den
Tyska rörelsen, bekantgjorde sina förhoppningar, då han
tyckte sig förmärka kätteriet vara i aftagande, och förordade och
meddelade till läsning de motskrifter mot densamma, som
blifvit honom tillskickade.
Till konung Gustaf vände han sig d. 21 maj 1524,
”af den huldskap han var konungen pligtig, för konungens
egen skull och för rikets kristeliga rykte öfver allt kristeligt
land”, med begäran, att han icke ville tillstädja Luthers
böcker köpas och säljas i riket, eller låta Luthers lärjungar hos
sig hafva tillflykt och beskydd förrän ett kyrkomöte afgjort
hvad kristenheten försaka eller göra skulle. ”De Tyske hafva
ingen tro annammat för vår skull, ej heller vilja vi vår
bortkasta för deras skull”. Detta bref var en förtäckt
anklagelse mot konungens kansler. Men konungen lemnade
icke sin tjenare utan skydd, Han svarade sig icke förstå,
huru han skulle kunna förbjuda Luthers skrifter, då han
ännu icke visste dem vara ogillade af opartiska domare. Hit
infördes ock i landet skrifter emot samma Luther: det kunde
då vara nyttigt, att man finge taga kännedom om
beggedera. Af Luthers lärjungar hade ingen hos konungen för
denna sak begärt tillflykt eller beskydd. Men om så skedde,
så borde biskopen veta det konungen tillhörde att för
öfvervåld skydda hvarje undersåte. Ville biskopen låta på laglig
väg tilltala någon som vore i konungens beskydd, så skulle
han finna, att konungen det icke hindrade**),
*) L. c. 18, 303 fr.
**) L. c. 13, 46. 58. Theiner, hvilkens smädeskrift emot Gustaf I
likväl ej förtjenar svar, gör mycket väsen af konungens dubbelhet, då
han redan år 1523 skulle hafva utfärdat ett förbud emot Lutherska
kätteriet. Theiner har ej märkt, att blott fråga var väckt om ett sådant
förbud, hvilket Johannes M. uppsatt i latinskt concept och tillsände
Brask att af honom granskas. Det finnes i något olika stil både hos
Theiner (L. c. I, 206. Urkundenb. s. 16) och i Brasks brefvexling (Skand.
Handl. 17, 159). Messenius, som begagnat Brasks brefvexling, talar
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
