Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
För dessa män var aktningen för kyrkans lära och
författning hvarje kristen menniskas första och oeftergifliga pligt.
Kanoniska lagen var snart sagdt deras bibel. Med
kanoniska lagens och skolastikens mästares stadganden besvarade
de Lutheranernas anförande af den heliga skrifts ord. Så
gjorde doktor Nils i Strengnäs, så gjorde biskop Brask.
Då någre djeknar ifrån Upland, berättar Rasmus
Ludvigsson, en gång kommo till biskop Brask i Linköping,
frågade dem biskopen, hvad Lutheranerne lärde. De svarade:
att påfven är antikrist och prelaterne antikrists anhang. Då
sade biskopen: det är ej länge sedan riksföreståndaren Sten
Sture förde mig på sin högra sida, och nu skall jag
utropas för antikrist. Han sporde dem vidare, hvarpå desse nye
larare grundade sig. Djeknarne svarade, att de beropade.
sig på Paulus. Dervid hade biskopen rusat upp ifrån sitt
säte, och utropat: ”bättre hade Paulus blifvit bränder, än
att han skulle varda af hvar man känder”).
Detta uttryck har man förklarat vara ett förfluget ord.
Så var väl ock, ehuru förflugenheten var i ordalaget, icke
i saken. På den bea, på hvilken Romerska kyrkan
fortgått, och, såsom den förmenade, fört under den heliga
Andas omedelbara ledning kyrkans utveckling framåt, måste
återvändandet till apostlarnas enkla lära, vara ett kätteri:
apostlarne sjelfve måste synas såsom kättare, om de
framstodo att protestera mot denna fortgång.
Biskop Brask utfärdade bannlysningshot och bokförbud
inom sitt stift, men äfven der utan framgång, då konungens
*) Rasm. Ludvigssons handskr. krönika.
Hans utstofferade
berättelse skulle läit kunna gifva misstro om saken verkligen tilldragit sig helst
när han låter Brask omtala, huru han gifvit de Vendiska kardinaler
det råd, att de skulle förmå påfven att förbjuda läsa eller ega Pauli bref,
samt att låta dem uppbrännas eller förkomma. Detta måste antingen
vara en föga aktningsvärd dikt eller en vanställning. Men sjelfva
yttrandet anse vi troligt. Ett motstycke förekommer hos Münter (Danske
reform. hist. 2, 409. När inför biskop Ögmund i Skalholt på Island
(han nedlade sitt embete omkr. 1540) en prest var anklagad och instämd
för kätterska utlåtelser, och åberopade Pauli ord, svarade biskopen:
”Paulus var en lärare för hedningar, icke för oss”.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
