Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
håll, som skulle vårda gudstjensten. Dessa gåfvor hade den
verldsliga öfverheten stadfästat med deras bref, så att det
skulle vara oryggligt och evigt. Vidare sporde konungen,
om icke konungar och förstar måtte efter tidens lägenhet
återkalla sådana privilegier, enär de obetänksamt utgifvit
dem, bedragne af munkars och presters predikan och
själarykt om skärseld m. m., som ej kunde bevisas af den
heliga skrift. Dr Peder svarar intet härtill. Äfven
erkebiskopen, till hvilken konungen ställde samma fråga, förblef stum,
emedan han märkte konungens uppbrusande förtörnelse. Men
domprosten Göran Thuresson Roos började med ifver försvara
dessa privilegier: hvad förstarne hade en gång bekräftat till
kyrkans fördel, kunde deras efterkommande icke återkalla
vid Guds högsta bann och evig fördömelse. Slutligen bad
honom konungen med bevis utur den heliga skrift bestyrka
sitt påstående, så ville han låta sig nöja: han nekade icke
att de, som flitigt arbetade inom kyrkan till Guds äras
befrämjande borde hafva tillräckligt underhåll, men de andre
”late bukar”, som ingenting annat kunde förehafva än ett
onyttigt vrålande i kyrkor och kloster, vore det ej värde.
Då det gällde bevis ur skriften, förstummades äfven
domprosten”).
Johannes M., som började intaga en mera oberoende
ställning i förhållande till konungen, misstänktes att genom
hemliga stämplingar arbeta för kyrkans räddning.
Anledningar förekommo att förmoda honom vilja söka utländska
förbindelser till konungens och rikets skada, hvarföre han
kallades vid början af sommaren 1526 till Stockholm, och der
insattes i förvar i gråmunkeklostret ”). Han frigafs dock
*) Rasmus Ludvigsson.
Nicol. Bothniensis har i sina
anteckningar förvarat konungens infall, när domprosten i stället för decretales
sade driketales: ”J dricken nog och talens vid, men riket har skadan”.
**) Här må upprepas, ehuru redan på annat ställe anförd (Tidskr.
Frey H. 44), den sannolika grunden till det af in- och utländska
författare omförmälda ryktet, att Luthers motståndare, kanslern Joh. Eck
från Ingelstadt skulle år 1526 hafva ankommit till Sverige för att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
