Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Det var ej underligt, om biskop Brask kände sitt mod
sjunka och sin missbelåtenhet vexa under de många
bekymmer, som nu alltmera hopade sig öfver honom. Påfven
försummade Svenska kyrkans välfärd, och blottställde genom
ovis inveckling i verldsliga angelägenheter sitt embetes kraft
och värdighet. Konungen behandlade honom nu mera med
ovänlighet och ytterlig, stundom orättvis misstänksamhet: det
verldsliga svärdet, som enligt Gregorii VII:s och Innocentii
III:s lära var af St. Peters efterträdare förlänadt till deras
kyrkas skydd, hotade att vända sig emot denna kyrka.
Den man som hitkommit att i påfvens namn återgifva åt
Svenska kyrkan ordning och skick, hade förfarit med
lamhet och oförstånd, och slutligen öfvergifvit sin omvårdnad.
Af stiftens herdar voro mer än hälften icke erkände af Rom,
och erkände af landets regering endast under förutsättning af
stillhet och lydnad. I full myndighet stodo vid hans sida
två biskopar, men i kraft och vilja att öfva denna
myndighet stod han ensam. Ingemar af Vexiö var en overksam
åskådare af tidens händelser och en jaherre till dess beslut.
Petrus af Vesterås, redan 1517 en tviflare på kyrkans
aflatslära, och 1527 likgiltig för kyrkans rikedom, synes dels af
missnöje med den gamla kyrkan, dels möjligen af ålder och
försvagade krafter hafva varit förlamad. Protesten emot
domen öfver Per Sunnanväder och en senare protest af år
4531 äro nästan de enda märkbara handlingar af honom
under hela hans tid. Besynnerligt är ock att Johannes M.
efter sin bortresa anförtrodde Upsala stifts vård åt Brask,
icke åt den närmaste grannen som var Petrus.
Huru mycket andre män än konungen nu kunde våga
mot kyrkan, visade Arvid Vestgöte, som år 1525 efter B.
v. Mehlen fått Kalmar, Möre och Öland i förläning. Han
tog biskopens tionde af Öland, våldgästade presterna och
biskopens landtbönder, borttog biskopens oxar och hästar,
uppbar hans sakören, fängslade prester, åtskilde hjonelag,
tillät dem gå i kyrkan hvilka biskopen för äktenskapsbrott
C
E
1
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
