Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3335
tvetydighet, som utan tvifvel kom genom biskopens i
Linköping inflytelse, får man ej sluta att Svenska kyrkans
hierarki var allmänt obenägen reformen, så långt den ännu år
1527 sträckte sig. Då man besinnar att biskopen af
Vesterås, och valde biskopen af Strengnäs redan vid riksdagens
början i samma ordalag som denna förklaring yttrat sig ej
vilja motsätta sig förminskningen af kyrkans egendom, att
biskop Magnus Sommar var den, som genom sitt tal till de
rådvilla och oeniga ständerna åstadkom enighet i deras
beslut att foga sig efter konungens fordringar, att konungens
förnämste rådgifvare och ledare i dessa angelägenheter var
erkedjeknen Laurentius Andreæ, som sjelf inom kyrkan
innehade prelatur, att läroreformens ifrigaste och
inflytelserikaste predikant var kanik vid en af rikets domkyrkor, då
man tillika erinrar sig det onekliga missbruk flere prelater
gjort af sin magt, huru andelig magt blifvit ett redskap för
partilidelsen, så visar sig deraf, huru föga skäl man har att
framställa konung Gusta’s åtgärder såsom ett våld på kyrkan
emot både presters och lekmäns vilja. Sällan eller aldrig
har en förändring inom kyrkliga eller borgerliga samhället
vunnit af samtiden odeladt bifall. Allraminst kunde en
brytning som den i Sverige år 1527 vinna det. Men att
konungen hade både bland prester och lekmän ett tillräckligt starkt
medhåll, att ibland båda han hade med sig det starkare partiet,
visar häfden, visar ock sjelfva sakens framgång och bestånd.
Den flyktigaste öfversigt af recessen visar, hvilken stor
vinst ridderskapet och adeln hade af dess beslut.
Frälsegodsens återtagande, och klostrens förlänande till riddersmän,
kunde locka de sinnen, som icke voro dess starkare
rotfästade i vördnad för kyrkan. Och likväl utgick det första
förslaget icke från adelsmän, utan från kyrkans män, och
motståndet deremot var vid riksdagens början starkast ibland
adeln, och en biskop var den som förmådde besegra
detta motstånd.
Sv. Reform. Hist. II.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
