Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET.
Biskop Brasks flykt. De valda biskoparnes
vigning. Reformatoriska skrifter under året
1528.
Biskop Brask i Linköping, som länge nästan ensam
kämpat för påfvedömets uppehållande inom Svenska kyrkan,
men som ock redan länge känt sitt mod och sina krafter svigta
i den olika striden, då han icke kunde påräkna särdeles stöd
inom landet, och Rom nu hade föga tid att tänka på den
aflägsna Svenska kyrkan, började efter Vesterås riksdag finna
sig ännu mera frestad att, såsom han förut hade yttrat ”platt
allt öfvergifva”. Böja sig under den nya ordningen kunde
han icke, utan att blifva sin öfvertygelse och sin pligt
otrogen. Den hos honom och hans samtida vanliga utvägen
att för framtiden skydda sig genom hemliga protestationer
och förbehåll, var föga tryggande mot den starka hand som
nu höll Sveriges spira. Men att i sin person lida och
umgälla för kyrkans sak, fordrade en kraftigare tro än den
tidens påfviska bekännelse förmådde ingjuta i menniskornas
hjertan. Påfvens rike var ett rike af denna verlden, der
händelserne lätt kunna omkasta.
I Vesterås hade biskop Brask måst ställa konungen
borgesmän för sitt uppförande. Men när konung Gustaf i
början af augusti 1527 kommit till Östergötland, och gästfritt
undfägnades af biskopen, hvilken syntes fullkomligt försonad
med sakernas nya ordning, förmåddes konungen att upphäfva
Sv. Reform. Hist. II.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
