- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Andra afdelningen /
72

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72
stadgas det, skola vara under biskopens lydno, isynnerhet i
de stycken som tillhöra evangelii predikan.
5. Helgedagarnes antal skulle af hvarje biskop i deras
stift inskränkas efter som omständigheterne medgåfve. Skälet
angifves vara, att helgedagarne vore flera än nödigt voro,
gåfve anledning till många synder, och vore skadliga för
lekamlig bergning. Man skulle dock behålla ”vår Herres
egna högtider, jungfru Marias, apostlarnas och patrociniidagar”).
Slutligen bestämdes att der flera sockenkyrkor vore i
samma stad, borde de ställas under en kyrkoherde, och att
biskoparne icke måtte utan vigtig orsak utgifva tiggebref.
Tredje afdelningen handlar om kyrko-ceremoniernas rätta
förklaring. Mötet ingick ej i undersökningar om
bekännelsens sanning, utan förutsatte att det frigifna bibelordet skulle
medföra och gifva sanningens rätta uttryck. Men det ville
afhjelpa kyrkans närmast i ögonen fallande brist, ville
återföra den gudstjenst, som bestod i utvertes stadgar, till ett
Guds tillbedjande i andan och sanningen. De utvertes
kyrkoseder, som nu funnos och som uttryckte fromhetens lif
skulle icke genast våldsamt borttagas: de skulle deremot
sjelfva gifva text för sanningens predikan, till dess stadgad
insigt tilläte förändring.
Vi meddela denna del af mötesbeslutet i dess egna ord:
”Efter mycken missbrukning och falsk mening uppkommen
är i de ceremonier som man hafver plägat, uppräkne vi
här några af dem, och förklara hvilken den rätta meningen
är derutinnan. Först, vigdt vatten hafves icke för den skuld
att det skall borttaga synder, ty det gör Kristi blod allena,
utan i den akt att man skall ihågkomma, att vi äre döpte
och stänkte med Kristi blod etc. Beläte hafves icke för
den skuld att vi skole niga och buga för dem, utan till en
åminnelse efter Kristus eller heliga menniskor. - Palm
viges icke, ej heller brukas dertill, att han skall hafva be-
*) Det helgons högtid, till hvars minne kyrkan var helgad.
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free