Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
sågos enligt den gamla hierarkiska åsigten ensamme vara
kyrkans representanter: sockenpresterne voro i
församlingsvården biskopens ombud, och en stor del af de större
prestgällen voro dessutom förenade med domkyrkornas prelaturer
och kanonier. Kyrkans röst i borgerliga samhällets
angelägenheter kunde derföre blott afgifvas af dessa dess
fullmyndiga målsmän. Den nya åsigten nedsatte biskoparnas
betydenhet och upplöste domkapitlen, hvaraf blef en följd, att
desse ej kunde med samma rätt som förr föra
sockenpresternas talan. Såsom kyrkoherdar redan voro inkallade till
det första protestantiska kyrkomötet 1529, så kunde med
skäl väntas att de äfven skulle vinna del i kyrkans rätt och
skyldighet att vid riksmötena afgifva sin röst. Så skedde
ock nästan samtidigt med ofvan anförda förändringar.
Kyrkoherdar framträda som riksdagsombud första gången år 1547
vid riksdagen i Strengnäs: den bevistades af biskoparna af
Upsala, Strengnäs och Vesterås, af kapitlen eller deras
ombud, samt af några fullmyndiga af allt klerkeriet af dessa
tre stiften”. Dock var denna förändring icke lagstadgad,
åsidosattes ännu stundom af konung Erik XIV, men iakttogs
med större noggrannhet ifrån Johan III:s tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
