Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Konungen hade ock redan förbjudit Köpenhamns universitet
att skrifva mot Luther. Kurförsten Fredrik, till hvilken
förslaget om Luthers öfvergång till Danmark framfördes under
sjelfva riksdagen i Worms, vägrade att den tillåta; men
Karlstadt och en Mr Gabler, som skulle blifva professor i
Grekiska språket i Köpenhamn, ankommo dit inom första
halfåret 1521, men återvände snart derifrån, obekant af hvad
orsak.
I det lagförslag för Danmark, som år 1521 af konung
Kristiern uppsattes, och de lagar han följande året utfärdade,
ehuru då betydligt mildrade emot detta förslag,
stadgades flera punkter, hvilka sedan han förlorat sina kronor,
från 1527 blefvo gällande lag eller tyst medgifven rätt dels
i Sverige dels i Danmark, Hvarje biskop skulle, heter det
i förslaget, i sin domkyrka vid alla stora högtider sjelf
hålla högmessa, och ”sjelf uppgå i predikstolen och predika
evangelium och lära folket deras själs salighet”: vid
biskopens förfall ålåg denna pligt den främsta prelaten. Biskopen
borde icke lemna själavård åt någon prest, som icke kunde
predika Guds ord för sockenfolket. För biskoparna
föreskrifves den drägt hvari de finge infinna sig hos konungen, och
det följe hvarmed de samt prelater och abboter finge färdas
inom landet: erkebiskopen tilläts att hafva tjugo karlar, de
öfrige biskoparne tolf eller fjorton. Ingen prelat, prest eller
klerk fick tillhandla sig fast egendom, om han ej ville
efterfölja S. Pauli lära, 1 Tim. 3, att lefva i äktenskap, ”som
deras förfäder gjort hafva”. Denna punkt föråndrades i
lagen till enkelt förbud att köpa fast egendom. Den
utfärdade lagen innehåller ock följande stadganden. Andlige
personer borde icke söka sin rätt utom riket, ”i Rom eller
annorstädes”, utan vid konungens kammarrätt, vid hvilken
doktorer och magistrar skulle anställas för att i sista hand
afdöma andeliga mål. Andelig domstol skulle icke befatta sig
med några saker som förhandlades vid landets vanliga
domstolar: äktenskapsmål hörde dock till andelig rätt.
För pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
