Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
hörligt hade vädjat. Hans efterträdare Paul III (4534-1549)
utlyste ändtligen, sedan påfvedömet hemtat sig ifrån de
första döfvande slagen af reformationen, ett sådant kyrkomöte
att öppnas i Mantua år 1537. Kallade af både påfven och
kejsaren vägrade nu de protestantiska ständerne att deri
deltaga, *) emedan påfven i utlysningsbullan, då han talade
om kätteriers utrotande, tycktes så hafva på förhand
stämplat dem, emedan han vore part och ej domare, och
emedan mötesorten var för aflagsen. Vid det möte i
Schmalkalden, hvarest de fattade detta beslut, uppsatte de en
försvarsskrift för sin vägran, och öfverlemnade åt sina
hufvudmän, kurförsten af Sachsen och landtgrefven af Hessen
att jemte egna bref kringsända den. Desse skickade den
med egen skrifvelse, och anbud af förbund, till konungarna
af Sverige och Danmark. Konung Gustaf förklarade sig i
förbundsfrågan vilja öfverlägga med konung Kristian, men
svarade landtgrefven att han med nöje förnummit hans rena
och fasta tro, och försäkrade sig vilja fast förblifva dervid
och emot påfven och hans anhang vilja jemte Tyska
protestanterna med lif och gods försvara den. **) Sedan Kristian
redan 1538 ingått såsom medlem i Schmalkaldiska förbundet,
förband sig konung Gustaf utan att i nämnda protestantiska
förbund inträda, att i händelse af behof bistå förbundet med
krigsfolk. Följande åren fortsattes underhandlingarne. När
4541 Gustaf syntes kallna, använde Tyske förstarne Luther
till medlare: konungen i sitt svar gifver tillkänna, det han
reformerat tron, ”efter Luthers lära”, men blifvit af Tyska
*) Enligt Theiner (L. c. s. 313) hade till konung Gustaf från
påfven afgått inbjudniag, d. 10 sept. 1536, att skicka sändebud och
prelater till mötet, men konungen skulle hafva vägrat. Som Th. ej
bestyrker sin uppgift, kunna vi icke anse den tillförlitlig.
**) Brefvet af d. 12 Mars 1537 och konungens svar af d. 11 okt.
s. å. bland Upsala akad. bibl:s handskrifter. Seckendorf, Comment. de
Lutheran E. 3. § 52, hvarest en del af konungens bref meddelas.
Tegel I. c. 2, 104. Messenius 1. c. 5, 82.
Sv. Reform. Hist. II.
-
11
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
