Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
undervisningen i skolans fyra klasser till Latin och Svenska:
det senare språket ”så mycket som hörer till tiderna i
kyrkan.” Latinet var skolans enda egentliga språk, icke
allenast, såsom ännu länge efter denna tid, att läraren förbjöds
att med de djeknar som något lärt, tala annat än latin,
utan ock i det hänseendet att den som ville lära grekiska
eller hebreiska om andra språk var allsingen fråga ”)
måtte ”sjelf dertill besörja sig præceptores”: hvartill ock det
skäl anföres att det ej vore nyttigt öfverlasta barn med
mångartad läsning. Skolan kallades ock derföre latinskola;
men åsyftade att bilda skickliga ämnen, icke allenast för
predikoembetet, utan ock för de statens värf, som förutsatte
högre bildning **). Inom latinets studium låg för denna tid
inhemtandet af all högre mensklig bildning: med läsningen
af det gamla Roms författare var förenad, på deras språk,
studium af grammatik, rhetorik, dialektik, och ständig
skriföfning så väl i bunden som obunden stil, och minnesöfning
genom öfverläsande af vissa tänkespråk och skaldestycken.
Djupare tankevishet och lefnadsvishetens mognad söktes i
kristendomen, och hemtades ur den heliga skrift såsom
sanningens källa.
Sång hörde till skolans dagliga öfningar:
ungdomen öfvades så väl i koralsång som i den så kallade
”musica figurativa”, och undervisades i tonkonstens grunder.
Af 1575 års ordinantia finner man, att i skolorna var
vanligt uppförandet af både latinska och svenska skådespel,
”komedier och tragedier”, hvilket ock 1575 gillas såsom en
öfning nyttig för både spelande och åskådare. Att dessa
skådespel varit, åtminstone bland annat, så kallade mirakler och
moraliteter, sådana de äfven i andra länder ännu öfvades,
synes af den i nämnda ordinantia gifna föreskriften, att efter
-
――――
-
*) Af lefvande språk lästes och begagnades af de bildade Tyska och
Italienska. Bref på sistnämnda språk äro ännu i behåll efter den lärda
rikskanslern Erik Sparre.
**) ”På det man må bekomma personer, som till predikoembetet,
och hvar eljest behöfves, kunna vara brukliga.” (fol. 81).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
