Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
med kyrkoförbättringen följde de grundsatserne, att alla
synders uppräknande icke var nödigt, att ingen viss tid är för
bikten bestämd, och att utvertes botgöring icke borde
sättas såsom vilkor för aflösning. Den första af dessa
grundsatser måste ovilkorligt gälla: vid den tredje förklarades dock
vara nyttigt att presten måtte gifva råd för mat, drick,
klädsel m. m. Och den äldre seden att pålysa vissa
skriftetider inom hvarje församling, tillät man fortfara:
landtpresterne plägade dervid biträda hvarandra, så att flere
samlades till den kyrka hvarest skriftermål skedde, och de
skriftande vände sig till hvilkendera de helst önskade; dock
skulle, om något vigtigt dervid förekomme, det tillkännagif–
vas församlingens kyrkoherde. Aflösning skedde under
handpåläggning på dens hufvud som aflöstes ). Likväl hade
redan ock kommit i bruk, hvad numera ensamt är vanligt,
att månge skriftade sig på en gång, hvarvid presten
förhörde en eller annan eller ock ingen, och derefter höll till
dem ”likasom en allmännelig predikan”, och gaf en
allmännelig aflösning **). Skriftermålet stod icke i nödvändigt
sammanhang med genast derpå följande nattvardsgång. Det var
dock vanligt, att nattvardsgäster först biktade och emottogo
aflösning, och föranleddes denna seds allmänna iakttagande
af den pröfning som ålåg presten af nattvardsgästernas
troskunskap och sedlighet, hvilken pröfning anbefalles i
upprepade föreskrifter så långt tillbaka som vi finna föreskrifter
rörande dessa frågor: alle skulle kunna ”göra besked för sig”,
och ingen som var stadd i uppenbar last eller oförsonlig
fiendskap fick gå till Herrans bord. Nattvarden, för hvilken
föregående konfirmation ej fordrades, kunde äfven meddelas
åt barn, dock ej under åtta eller nio år gamla ***).
*) L. c. fol. 26 fr.
**) Ordinantian 1575, hvarest denna sed förbjudes såsom ett
skadligt oskick.
Ett allmänt skriftermål var dock i kyrkolagen medgifvet,
nemligen då presten föreläste en syndabekännelse från predikstolen efter
predikan, och genast derefter afkunnade aflösning.
***) Kyrkoordn. 1571, fol. 38.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
