Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Under denna brytning måste den gamla kyrkotukten falla med
den hierarki som varit dess stöd: den måste falla, icke
allenast genom orimligheten af många dess botöfningar, hvilka
snarare motverkade än befordrade dess ändamål, utan ock
genom den falska grund för densamma blifvit under den
senare tiden lagd, då man förvandlat botöfningen ifrån ett prof
på bättringens och den upprättande kärlekens allvar, till en
godtgörelse för synden. Detta missbruk eller missförstånd af
den botgöring kyrkan ålade framkallade den frågan, om icke
kyrkotukten kunde helt och hållet inskränkas till att binda
och lösa genom Guds ord, så att den felandes blotta
tillkännagifvande i ord af sin ånger och åstundan efter aflösning,
också skulle berättiga honom att denna aflösning emottaga.
I Sverige var man icke benägen att upphäfva all
kyrkopligt, ehuru dess handhafvande försvårades genom den
andeliga myndighetens ovissa gränsor, då den å ena sidan
blottställdes för frihetsanspråken ibland folket, å den andra
bevakades af konung Gustafs misstänksamma blickar, hvilken
dervid än fann för stor stränghet, än för mycken lamhet.
Alltifrån 1529 sökte man likväl att gifva den fasthet, under
det man försvarade dess bibehållande icke på grund af
Guds ord, utan på det tillfälliga att det verldsliga svärdet
icke med nog stränghet fördes): samma skäl, att »>svärdet
icke så biter som väl behöfdes», anföres ännu 1571 jemte
>>den stora öfverdådighet och sjelfsvåld som man här så godt
som allmänt gör sig till att synda»). Under mellanliggande
.
gör, menande sig vara fri till att lefva alltsom honom lyster. En
annan part brukar sådana svenska sånger, der man sitter drucken i
ölstugan, hvaraf Guds ord vederfars stor vanheder och föraktelse. Uppå den
andra sidan äro månge som så hårdt hafva sig deremot förbittrat, att de
ingalunda kunna det lida, ehuru godt det eljest är och fast icke annat
än Guds ord, utan försmäda det och förmaledeja grufveligen. Så är ock
den hopen icke liten som blifver i saken så vild och förtviflad, att han
passar på hvarken latin eller svenska, och tror neppeligen att någon Gud
är till. Laur. Petri Dialogus om den förvandling som med messan skedd
är (skrifven 1542). Dial. 2, fol. 68.
’) Se Afd. 2, sid. 71.
**) Fol. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
