Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
del
godkändes ock af de öfriga biskoparna och den var på många
ställen i bruk. Riksråd och ständer hade ock för sin
antagit den.
Konungen lät uppläsa de nämnda besvärs-
och böneskrifterna, och tillade, det bönderne hotat att icke
gifva tionde åt sina prester, om desse icke antoge liturgien:
för sin del ville han blifva fast dervid, och den som genom
motstånd väckte missnöje och oro inom landet, skulle derför
inför honom och riksens råd ansvara.
―
En disputation anställdes emellan erkebiskopen och
biskop Mårten i konungens närvaro, hvilken ock sjelf ingick i
förklaring öfver liturgiens mening. När dagen derpå
presterskapet åter samlades på Stockholms slott, stod biskop Mårten
ensam: de öfrige som delat hans tanka, hade öfvergifvit
honom. Äfven denna dag förgick i fruktlösa underhandlingar.
Biskop Mårten var en man, hvilkens anseende för
lärdom och rättskaffens sinne gåfvo hans omdöme den största
vigt. Hans anmärkningar emot liturgien gjorde ett djupt
intryck på församlingen, om än under striden ingen vågade stå
quar vid hans sida. Alle eller flertalet medgåfvo att han hade
rätt; hvarföre i den underskrifna stadfästelsen af liturgien
intogs en förklaring med afseende på just dessa af honom
framställda anmärkningar *).
Den förklaring konungen gifvit öfver liturgien befanns
nemligen tillfridsställande, och uppsattes skriftligen af
erkebiskopen, hvarefter den, i något utförligare form utskrifven
på svenska språket, antogs och undertecknades den 16 febr.
1577. Man hade, heter det deruti, granskat den af
erkebiskopen författade liturgien, och som man funnit den ”efter
den förklaring som nu skedd är och härefter korteligen
följer”, vara enlig med Guds ord och den heliga skrift, samt
tjenlig till gudlighet och den heliga nattvardens vördning, så
*) Jfr Martini inkast vid disputationen med erkebiskopen (Baazius
I. c, p. 409 fr.) med den af konungen gifna (1. c. p. 412) och i beslutet
(Stjernman 1. c. 1, 333 ff. och flerst.) intagna förklaringen. Dessa
inkast voro dock hufvudsakligen de före och efter detta tillfälle upprepade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
