Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
stödet för liturgiens motståndare, och började, såsom ofvan är
anmärkt, redan 1576 öppna en tillflykt inom förstendömet för
de prester och skollärare som förlorade sina platser. Ännu
måtte dock detta hafva skett med stor varsamhet, då ännu
icke förspörjes något konungens mera högljudda missnöje öfver
hans broders åtgärder.
Konungen var i de mått och steg som af honom
vidtogos, understödd af flera bland riksens råd och af sina
sekreterare, bland hvilka ifrån denna tid främst nämnas i kyrkans
strid Johan Henriksson, Henrik Mattsson Huggut och Olof
Sverkersson Elfkarl, af hvilka åtminstone den sistnämnde
studerat i Rostock. Vid fullgörandet af sin herres vilja frågade
sig icke alltid desse hvad en konungs värdighet och mildhet
kräfde. Konungen arbetade för liturgiens utbredande, för
kyrkotuktens uppehållande, hvarvid han ofta sjelf förordnade
om de kyrkostraff som borde drabba förbrytare, och för
gudstjenstens yttre helgd och värdighet. Den uppmärksamhet på
utifrån inkommande böcker, hvilken omtalas i ordinantian,
började år 1577 efter liturgiens antagande blifva verksam.
Konungens befallningshafvande i alla sjöstäder tillsades att som
villfarelser här spriddes särdeles ifrån Tyskland, så fingo
inkommande böcker här ej afyttras, förrän en förteckning öfver
dem insändts till konungen, hvilken ville med biskoparna
öfverlägga om de måtte försäljas eller icke: då en förteckning
ifrån Östergötland innehöll namn på obekanta böcker, befallde
konungen att sjelfva böckerne skulle uppsändas till Stockholm;
och då en bokförare till Stockholm infört icke de böcker om
hvilka han fått befallning, utan andra som voro mot Gud, och
icke likformiga ”med den heliga kyrkans fäders skrifter”, så
dömde konungen honom hela lagret förlustig”).
De fleste biskoparne hade väl förklarat sig för liturgien,
men deras nit var dock temligen lamt för dess införande, då
*) Bref_till_befallningshafvande i sjöstäderna den 24 juli, Hog. Bjelke
den 31 aug., Erik Gustafsson den 10 sept., Johan Henriksson den 1 okt.
1577 i riksregistr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
