Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
De män i Upsala som förut vägrat liturgiens
godkännande, kunde icke undgå att känna tryckningen af
konungens förnyade stränghet. Domprosten Olof fick likväl emot
löfte om tystnad njuta frihet i enskildt lif. Kyrkoherden Joakim
lät förmå sig att antaga liturgien”). Obevekligare voro de
tvenne lektorerne Petrus Jonæ och Olof Luth, hvilka hvarken
underhandlingar eller lönlöshet kunde böja. Den senare blef
dock i början af 1580 genom döden borttagen från oron. Mr
Petrus, trogen sitt namn, blef nu det hälleberg, hvarpå
motståndet grundade sig”). Jemte Olof hade han åter fått
fortsätta undervisningen i Upsala, till dess i anledning af pestens
utbrott konungen lät tillsluta kollegium. Hans lön hade ock
blifvit indragen, hvarföre han af konungen begärde Funbo
nära Upsala belägna gäll. Svaret blef att det skulle honom
beviljas med vilkor att han lät sköta tjensten genom en
konungens kaplan. Härpå vägrade han först att ingå, men flyttade
slutligen undan pestsmittan ut till Funbo. Icke öfvervunnen
genom Knut Liljes och Henr. Mattssons underhandling i Upsala
vid början af 1581, kallades han kort derefter till Stockholm,
och då hvarken hotelser eller löften hjelpte, sattes i fängelse.
Ännu oböjlig, skulle han enligt konungens beslut förvisas till
en ort invid Ryska gränsen, då han hösten 1581 fick
tillfälle att fly utur sitt fängelse, och begaf sig till Nyköping ***),
*) Werwing 1. c. 1, 147.
**) Hans ord till sin hustru, då hon underrättade honom om
misslyckandet af ett försök att få underhållsanslag af konungen, bevittna
hans lugna mod: ”Gud vare lof, jag har det bästa behållit, jag har helsa
och sundhet och ett godt samvete. Djefvulen skjuter sina pilar så högt
han kan; jag sätter icke kött till arm”.
***) Under det han var häktad i Stockholm, måste hans hustru och
barn som bodde quar på Funbo prestgård, lefva af almosor. Hustrun
var en rask och frimodig quinna, som orubbligt delade mannens åsigter,
och ofta i Stockholm för sin man gjorde förböner hos konungen och
trätte med hans sekreterare. Ett prof må anföras ur hennes egen be
rättelse (Nya Sv. Bibl. s. 75 f.). Hon besökte den ofta nämnda sekr.
Henr. Mattsson, som lät henne förstå, att hennes mans envishet kunde
gälla hans lif. ”Svarade jag honom deruppå: ’jag tackar eder, Henrik
Mattsson, för tröstelig hugsvalelse och hugneligt svar: jag hafver icke
förr vetat af edra stämplingar och uppsåt; ty tungan talar gerna det hjertat
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
