- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Tredje afdelningen /
205

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205
manas, och om han ej bättrade sig, anmälas till straff hos
öfverheten. Ceremonierne vid gudstjensten skulle oförändradt
bibehållas sådana de en lång tid efter reformationen brukats
och genom Upsala möte 1572 blifvit allmänt antagna:
ordinantian och liturgien omnämnas väl ej uttryckligen, men ett
åt dessa måttadt hugg är det tillägget att allmogen borde
undervisas om skilnaden mellan Guds ord och dessa
”kyrkoseder och åthäfvor som utaf menniskor stadgade äro”. En
protest emot konungens intrång i kyrkostyrelsen ligger i
förtäckta ord i stadgandet att, såsom Vesterås recess det
medgifver, i tvister mellan klerk och lekman skulle dömas vid
ting efter Sveriges lag, men öfver det som anginge presternas
lära och lefverne, äfvensom öfver samvetssaker skulle det
vara kyrkans förmän förbehållet att fritt och sjelfständigt
döma, utan all inblandning af borgerliga styrelsen”):
sammanställa vi detta stadgande med de af biskoparna vid början af
samma år anförda besvär öfver oordningar genom konungens
inblandning i kyrkoärenderna, så finna vi ett allmänt sträf
vande, hvarigenom kyrkan började öfvergå, genom konung
Johans förtryck, ifrån det obestämda tillståndet efter
reformationen till lagstadgad frihet: erfarenheten hade lärt vådan af
1539 års grundsatser. En återgång till Vesterås ordinantia
var stadgandet att kyrkans förmän — namnet biskop
undvikes skulle döma öfver äktenskapssaker, hvilka
konungarne omedelbart afgjort. Och då för gälls bortgifvande det
föreskrifves att de män som kunde dervid komma i fråga
skulle först noga pröfvas af kyrkans förmän, och sedan hos
öfverheten anmälas att erhålla stadfästelsebref, så var väl
afsigten att förebygga det under Johan och äfven före och
efter denna tid vanliga oskicket att prester skickades ifrån
regeringen till biskoparna med befallning att förskaffa dem
lägenheter utan bifogad tillåtelse att förut pröfva deras
behörighet: detta var ock en rättelse af ett missbruk som uppkom-
-
”och der hafver öfverheten eller hennes befallningsmän intet

*)
skaffa med”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free