Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPItlet.
Upsala mõte.
Konung Johans död förebådade häftiga strider och
skakningar icke mindre inom Svenska kyrkans område än inom
fäderneslandets öfriga förhållanden. De sista åren af hans
regering voro för Sverige en af dessa stunder i ett folks lif,
då en envis och herrsklysten vilja, som sätter sig öfver
lagen eller den häfd som är starkare än lagen, derigenom
stöter allas deltagande ifrån sig och bringar allt i olag. Måttet
var redan rågadt af folkets missnöje: inom kyrkan hade den
påtvungna liturgien redan börjat falla, och det i styrka vexande
motståndet jemte aningen om annalkande död hade af
konungen utverkat beslutet om de för liturgiens skull
fängslade männens frigifvande. Ett ve var framfaret; men ett
annat kom snart. Ständerne hade redan till Johans
efterträdare hyllat den papistiska Sigismund, af hvilkens blinda
lydnad för den ofördragsamma jesuitismen, under det en större
magt stod honom till buds, och hans oböjlighet var, om
möjligt, ännu större än hans faders, de största faror hotade
kyrkans frihet. Men de sista tjugo årens erfarenhet hade
ock lärt kyrkan hvad dess frid tillhörde. De sympathier eller
den undfallenhet som kunde finnas för Johans liturgi, kunde
icke påräknas för Sigismunds papism. Sveriges prester och
folk hade pröfvat sig sjelfva, och nu svurit protestantismen
trohet. För att försvara sin heligaste egendom måste de
emot en stark fiende fatta säkrare fotfäste än det som kunde
vinnas på den liturgistiska medelvägens hala och slippriga
grund. Och denna nödvändighet var liturgiens dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
