- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges krigshistoria / I. /
122

[MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

Vi skola nu höra hvad han säger om de kejserlige
soldaternes umgänge med de lefvande kättarne.

Paul Woller, stadsprest i Zrutschen, stod i predik-
stolen, då de kejserlige inkommo i kyrkan. Träffad af
en bösskula sjönk han ned död på stället.

Pastorn Martin Maresch i byn Krzassin hade, af
rädsla för de kringströfvande kejserlige trupperne, med
en herr von Lukawez sökt sin tillflykt på ett säkert
ställe. Så snart de vilda skarorna anlände, fasttogo de
skolmästaren Friedrich Damborsky, bundo honom med
tåg och frågade honom hvart pastorn flytt och hvarest
han gömt sina pengar. »Den fångne försäkrade att han
ingenting visste derom, men desto häftigare ansatte de
honom, och då han ej visste om några penningar, gåfvo
de honom först örfilar, sedan käpprapp. Slutligen blot-
tade de hans ena sida och brände honom med eld så
grymt att han, då han icke längre kunde uthålla sina
smärtor, sade att han skulle visa dem skatten. Men han
kände ingen skatt. De utforo då mot honom med skrik
och käppslag. Han måste vidgå att det endast var smär-
tans våldsamhet som förmått honom att tala om en skatt,
som han ej kände till. Nu genomborrade de honom med
fere kulor och kastade honom i en grop.»

Några dagar derefter råkade de på pastorn sjelf i
byn Popowitz. De plågade honom på samma sätt och
lemnade honom halfdöd. Han kom dock åter till sig
sjelf och lefde ännu i fem år. Men han hade två dött-
rar. De vordo skändade och sedan bortförda af dessa
menniskor — »och aldrig har den olycklige fadern åter-
sett dem».

I Aurenowes råkade soldaterne i raseri derför att
pastorn lyckats fly, och uttömde sin vrede på en stackars
skrifvare. De fylde hans mun med krut, som de sedan

Google

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrigshi/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free