trädgården och plockade blommor, ibland sökte hon fånga de skimrande fjärilarne. Ack, om jag ändå kunde flyga omkring på den glänsande himlen, som fogeln! sade den lilla Rosalinda; se blott huru deras wingar förgyllas, då de uppnått det blå landet öfwer wåra hufwuden, der stjernorna bo om natten. Hon stod och blickade efter foglarne. En wind susade i träden, några moln uppstego, en lätt, rosenröd sky betäckte en stor del af den blå himlen, den swäfwade ständigt närmare den lilla Rosalindas hufwud, och war det helt nära, då konungen och drottningen kommo, för att söka sin dotter. Kom mitt barn, sade drottningen, solstrålarne förderfwa din fina hy. Prinsessan wille swara, i detsamma hon, omsluten af en rosenfärgad dimma, swäfwade upp inför föräldrarnes ögon. Hon wisste icke, hwad som skedde med henne, hon fördes med stor snabbhet bort genom luften, hon trodde ett ögonblick, att hon blifwit en fogel och wille