forgSet och bdb henne under wägen ännu en gång,' att afstå från ftn önskan, och låta be-tjena sig af tem. Rofalinda hörde honom icke en gång, utan ropade oupphörligt på ftn «mma. Hon fåg nu ställen i trädgården, fom ännu woro henne fullkomligt obekanta. Clommor, hwilka wärte höga fom träd, bildade ett slagS skog; hon flod stilla och fröjdade sig öfwer huru töntrofor och nejlikor flogo sina huSwuden emot hwarandra och Sålunda utgföto en ström af wällukt i luften. Då de lemnat detta blymsterqwarter, fom fogeln kallade det, framställde sig för hen-neS ögon ett nytt skådeSpel; tulpaner af alla färgor, bwilkaS blad woro genomskinliga och glänfande, Som ädelstenar, betäckte ett stort fält,Som i fjerran begränSadeS afIjuSgröna träd, på hwilka aftonfolen kallade röda strimmor. En rörelfe i gräfet framför RofalindaS fotter gjorde henne uppmärkSam på, att en liten Swartbrun björn arbetade sig upp ur forden; hon jlref öfwerljudt, fogeln blef be»