Den tifldrogclfe Som förut Så mycket oroat henne, hade hon wisserligen ännu i minnet, men endast fem en enskildt händelSe ur en annan perfor.S tefuad. Hon tyckte sig wara altför gammal och förståndig, att en leffak skulle hafwa kunnat roa och förfära henne. 3Wan förde henne till fängS t>er hon in-fomnade liignt. Den följande dagen gick hon med drottningen, på-aftonen, att fpatSera i trädgården, de närmabe jtg blomflerskogen; skola wi icke gå tillbaka? frågade drottningen. görlåt, men jag wille gerna Se min Bertha ocffå i afton, Swarade RoSalinda. Ah! jag kunde wäl tro det, utropade drottningen gråtande, att drycken icke skulle förmå utplåna minnet af älskabe menntskor ur ditt finne; Så gå då, jag måste öfmerlemna mig åt mitt öde. PrinSessan kunde icke för ftg förklara dessa ord, hon hade redan tid hälften beslutat, att följa med drottningen tillbaka till palatfet, då minnet af huru hon af barnSlig rädSla flytt från amman den för-