foglar mötte henne och efterfrågade orfaken till henneS bekymmer. RoSalinda Sade, att hon hade en oemotståndlig lust, att i månskenet få wagga uppe t trädets krona. På-foglarne erbjödo ftg, att bära henne dit, om honderemot rnifle göra dem en liten tjenst. Rofalinda frågade bwad de önskade. gör dig är det en fmåSak, fwarade de, ty du är drottningens gunstling; bed henne blott, att hon jfänker oss bättre fötter till wår sköna kropp. Prinfefjan loSwade det gerna och för* fäkrade, att drottningen ej skulle kunna af* flå en fådan obetydlighet. Påfoglarne upplyfte henne och ett ögonblick derefter Satt Rofalinda på palmenS mjuka blad och Såg iu i drottningens Sal» Denna låg på en foffa och gret, fogeln stod Sramför henne och hade lagt sitt bufwud i henneS sköte. O, min dyre Son, utropade drottningen i det hon uppreste sig, kan det wara möjligt, att jag alttd måfie fe dig i denna gestalt? fogeln