roade sig en stund med att betrakta för-Samlingen, och Se hwarje gestalt tiodubblad i Speglarne; men huru förskräcktes hon icke, då hon i den motSatta wäggen warSeblef, att drottningen tog sin plats i palmträdets skugga, ty i fatnma ögonblick fåg hon palmträdet och RoSalinda i fpegeln. Söredgad stod hon upp och winkade med handen; prinSessan kände sig fattad af en ofynlig makt och befann sig i sitt rum. ångSlig afwaktade hon morgonen, hon fruktade drottningens wrede; henneS bekymmer ökadeS ännu mer, då hon tidigare än manligt kalladeS tid henne. Drottningen war mild och wänlig mot henne, låtfade icke något om gårdagShändelfen, Sru-kosterade med henne och bad henne derefter, att följa jrg ned i trädgården. Då degin-go der blef hon få dristig, att hon rnågade framföra påfoglarnel bön. Rofalinda, fade drottningen alwarfamt, du hade långt mera skäl, att begära förlåtelfe för dig fjelf; på-foglarne plikta redan för sin högfärd och bin