annan konung; Som ett bewiS på fin starka kärlek gaS han henne tillåtelSe att gå omkring i skottet, hon skulle endast noga akta sig, att nalkaS sjön, So.m låg wid klippanS fot, medan den, då björnarneS konung war från-warande, altid beboddes af en ande, fom hade ett Synnerligt begär, att skada alla men-itiskor och Som ganska lätt fick dem i sitt måld. RoSalinda lofmade, att noga akta sig och prinSen tog afsked. H°n mar rätt glad, att Sör en tid mara befriad från hanS fitl-skap. Hcn gick genast med amman, att taga de andra rummen i åskådande, alla moro de fmå och mörka, på en mägg hängde i sin ram en liten starkt glänfande fpegel; prin-fessan fig afsigtSlöfl deri och tänkte dermid: ack, huru olika är det icke här emot det sköna, foliga landet och huru fer der mäl nu ut; månne den grymme björnen ödelagt det 'ännu mer? Huru förundrades hon icke dd hon i Spegeln tyckte jtg Se ett midflräckt landskap. Drottningens palats ffod der i ad fin