Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Brytningar och motsatser vid 1890-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
m. fl. I viss mån hade kyrkolagsutskottet tagit hänsyn till
berörda omständighet, i det att det kgl. förslagets rubrik
»lag angående kyrkotukt» hade blivit utbytt mot »lag
angående förfarande mot dem som i församling inom svenska
kyrkan väcka förargelse eller bryta kyrklig ordning».
Därmed hade kyrkolagsutskottet låtit själva ordet
kyrkotukt falla, egendomligt nog, om man betänker att det just var
fråga om en omläggning av kyrkotukten, under decennier
eftersträvad och omdebatterad. Biskop C. H. Rundgren,
förslagets oförsonlige motståndare, anmärkte, just med
tanke på namnförändringen, helt spetsigt, att om frågan
hade gällt avskaffandet av all kyrkotukt, utskottet på ett
fullt tillfredsställande sätt hade löst frågan. Rundgren, som
klandrade det likartade förfarandet mot olika kategorier av
människor, framhöll att lagförslaget hänförde en obotfärdig
människas uteslutande från nattvarden till själavården och
till den föreslagna lagen angående denna, och detta, ehuru
just detta moment sedan uråldriga tider hade betraktats
såsom den egentliga kyrkotukten. I denna punkt hade
Rundgren många gammalkyrkliga medlemmar av kyrkomötet
på sin sida. Man torde icke taga miste, om man antager,
att icke så få av dem som röstade för förslagets antagande
i själva verket hyste betänkligheter just med hänsyn till
berörda punkt, men att biskop G. Billings auktoritet kom dem
att bortse från dessa, ty Gottfrid Billing talade energiskt för
det lagförslag han själv hade varit med om att utarbeta.
Dock var tonen denna gång en annan än den som mötte
i hans anförande för bekännelsen. I sitt slutyttrande
konstaterade han att om frågan nu föll, vore den begraven.
»Därmed är den utvecklingsgång som begynte med 1868
års kyrkomöte avslutad . . . Detta tror jag ingen kan bestrida.
Icke anser jag, att kyrkans väl och ve därpå hänger. Jag
har så gott som aldrig under föregående kyrkomöten deltagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
