Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den sociala frågan, församlingsliv och kyrklig diakoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
och till utövande av kärleksverksamhet, och vissa riktlinjer
fastslogos. Den så givna impulsen till församlingsarbete
blev för visso icke utan resultat, men i stort sett löpte
aktionen ut i sanden, säkerligen beroende på oklarheten i
dia-konatets uppgifter, om dessa i främsta rummet skulle avse
själavården eller kärleksverksamheten.
På sistnämnda punkt gjordes boskillnad inom Linköpings
stift. Vid stiftskonventet 1893 fick en kommitté i uppdrag
att verkställa utredning om frågan om församlingsdiakonat.
Vid prästmötet 1895 diskuterades denna utredning, som
betraktade församlingsdiakonatet väsentligen från
fattigvårdens synpunkt. Det gjordes gällande, att diakonatet
såsom nytt församlingsämbete icke vore av nöden. Den
legala sjuk- och fattigvården skulle stödjas av den hjälp som
frivillig kärlekstjänst kunde lämna. Denna borde
organiseras. Frivilliga fattigvårdare borde finnas i varje rote.
Prästmötet uttalade sitt gillande av detta program, men ansåg
det icke lämpligt att utfärda några bindande bestämmelser
för de enskilda församlingarna.
Väsentligen samma syn på diakonien, som här kom till
synes, möter i det föredrag som kyrkoherde Nils Lövgren
höll vid den allmänna svensk-lutherska prästkonferensen
1896 över ämnet församlingsdiakoni: diakonien vore den
kyrkans verksamhet vari den kristliga kärlekens bevisning
framträdde såsom huvudsak. »Denna manifesterar sig särskilt
i tjänstebevisning dels mot församlingen i dess helhet dels
mot sådana enskilda, som äro i andligt och lekamligt
avseende nödställda.»
De i början av nittiotalet jäsande och oklara tankarna om
ett församlingsdiakonat utkristalliserades således endels i
den riktningen, att diakonien vore en kyrkans och
församlingens kärlekstjänst mot de nödställda och att denna diakoni
vore ett väsentligt led i kyrkans arbete. Endels fingo de också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
