Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den sociala frågan, församlingsliv och kyrklig diakoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
blev Lönegren efter Martin Johansson biskop i Härnösand.
Valet bar i sin mån vittne om den plats diakonien hade vunnit
inom svenska kyrkan.
På 1890-talet gjorde svenska kyrkans diakoni en märklig
erövring som skulle få stor betydelse för framtiden. Den
dominerande statsmannen i Sverige under detta decennium
var den myndige herren till Östanå, Erik Gustaf Boström.
En syster till honom var Ebba Boström. Från skol- och
kon-firmationstiden i Uppsala — hon konfirmerades av dåvarande
professorn, sedermera biskopen i Skara A. F. Beckman —
hade hon medfört djupa andliga intryck, vilka dock icke
under den närmaste tiden gjorde sig särskilt gällande. I
Stockholm, dit hon flyttade efter föräldrarnas bortgång,
utövade på den tiden den varmhjärtade Gustaf Emanuel
Beskow vid Blasieholmskyrkan ett stort inflytande icke minst
inom de högre kretsarna. Också Ebba Boström drogs till
Blasieholmens kyrka, och vid en nattvardsgång därstädes
1878 inträdde för henne en sådan skickelsediger stund, som
stundom kommer i människors liv och som blir stående
kvar såsom ett memento, som man aldrig glömmer.
Det är något särskilt, när vändpunkten ligger i en
nattvardsgång. Vid en sådan hade Henric Schartau en gång
träffats i sitt inre, och den omständigheten satte färg på hela
hans trosliv, låt vara att många andra faktorer därjämte
också inverkade. Dock, Ebba Boström gick ingalunda samma
väg som Schartau, åtminstone icke till att börja med. Hon
gick snarare åt motsatt håll. Hon begav sig till England och
låg en tid vid de Pennefatherska anstalterna vid Mildmay
i norra London. Efter socialt arbete i London och
Manchester återvände hon till Sverige och övertog ledningen
av ett räddningshem i Uppsala.
Den verksamhet som hon så hade upptagit och på vilken
hon offrade både sig själv och allt vad hon ägde ändrade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
