Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den sociala frågan, församlingsliv och kyrklig diakoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
möte. Nils Lövgren ville se handling. Man beslöt att bilda
ett sällskap, det svenska diakonsällskapet, som skulle ställa
sig under ärkebiskopens protektion, för att därigenom
garanti för dess kyrkliga hållning skulle erhållas. I styrelsen
insattes Nils Lövgren, som blev ordförande, vidare de förut
nämnda Holmgren, Lundvik, Nettelbladt och Englund samt
W. Rudin och Johannes Kerfstedt. Suppleanter blevo
J. C. Bring och roteman J. Nyström. Så fick Bring se sin
tanke förverkligad. Telegram avsändes till honom. Han låg
då på sjukbädden, och han skulle aldrig komma upp från
densamma. Till föreståndare för den blivande anstalten
utsågs pastor Herbert Widman. I oktober invigdes så
diakonhemmet vid Nynäs utanför Gävle. 1905 flyttades anstalten
till Stora Sköndal invid Stockholm. Den gamla stugan hade
blivit för trång. På den nya platsen har utvecklingen kunnat
försiggå ostört. Särskilt epileptikervården har nått stor
omfattning.
En av deltagarna i det konstituerande mötet uttryckte på
följande sätt vad han hade känt vid detsamma: »Vi enades om
att diakonsällskapets konstituerande och vad därmed stod
i samband måste för framtiden bliva ett av våra allra
dyrbaraste minnen. Det kändes friskt och skönt att från alla håll,
från lekmän ej mindre än från präster, få erfara kärleken till
vår gamla, kära kyrka. Hon har livskraft, därpå är mötet
ett bevis. Knappast har jag någon gång förut, varken vid
prästkonferenserna eller prästmötena, förnummit
försam-lingsanda. i ordets fullaste mening såsom då. Det var ju ock
ett församlingens barn som då föddes.»
Det var medan molnen skockade sig under den
socialdemokratiska frammarschen och det virvlade i luften av
guds-förnekelse i råaste form som den kyrkliga diakonien slog
djupare rötter än förut i svensk kyrka. Man kan ju säga, att
det var stor oemotsvarighet mellan klasskamp och diakoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
