Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den sociala frågan, församlingsliv och kyrklig diakoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
denna tedde sig för varmhjärtade kyrkomän. Därom bära
avhandlingarna vittnesbörd. Men de tala också om att detta
intresse icke var en förbigående stämning, utan formade
karaktären av mången prästs hela livsverksamhet.
I fattigvårdsfrågan hade man på kyrkligt håll haft sin
uppmärksamhet inriktad särskilt på hemmen. Enligt evangelisk
uppfattning är ju hemmet själva urcellen för samfundslivet,
religiöst och socialt, individens religiösa och sedliga
utveckling i hög grad beroende av hemmets art. De klagomål som
från kyrkans män framkommo över hemmens förfall voro
inga prästerliga klagovisor utan grund. Verkligheten talade
sitt oförtydbara språk, som icke kunde missförstås och för
vilket samhället i stort icke kunde sluta öronen. Ungdomens
förvildning var tidens slagord.
Vid 1896 års riksdag väckte en av den svenska
folkskole-världens bästa och mest framskjutna män, Fridtjuv Berg,
en motion angående utredning av frågan om åtgärder för
beredande av lämplig fostran dels åt minderåriga förbrytare,
dels åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.
Motionen föranledde en riksdagsskrivelse, och denna i sin
tur en kommitté med biskop G. Billing såsom ordförande.
I sitt första betänkande av år 1898, angående minderåriga
förbrytare, konstaterade kommitterade oförbehållsamt, att
klagan över tilltagande brottslighet och förvildning inom det
uppväxande släktet var allmänt utbredd och att den fara som
denna företeelse innebar måste avvärjas. Det var en
samhällsangelägenhet av största vikt. I föreliggande sammanhang är
detta kommitterades första betänkande av mindre allmänt
intresse, det andra betänkandet, avgivet 1899, rörande
vanartade och i sedligt avseende försummade barns behandling
av så mycket större.
Kommitterade påpekade att det vore av utomordentlig
vikt att förebyggande åtgärder träffades i här omhandlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
