Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Nya ansatser på församlingslivets område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad Lövgren hade gjort i Gävle. I somliga städer, såsom
Stockholm, Uppsala, Malmö, Visby, Örebro, började man
hålla barngudstjänster. Söndagsskolan ansågs då ännu
såsom frikyrklig. Det kom också till sammanslutning av
kyrklig ungdom. En av de allra första kyrkliga
ungdomsföreningarna bildades i södra Hälsingland, närmare bestämt
i Ljusne. Initiativtagaren var sedermera kyrkoherden i
Karlskrona T. Pihl, vilken en tid hade tjänstgjort i Uppsala
domkyrkoförsamling. Södra Hälsingland omnämnes i detta
sammanhang särskilt därför, att därifrån skulle i framtiden
komma ett betydelsefullt uppslag just i fråga om
ungdomsvården, varom i det följande skall berättas.
Under 70- och 80-talen gick Stockholm fram med
stormsteg. Befolkningen ökades hastigt. Nu kom Östermalm
till, där det ena nybyggda kvarteret sällade sig till det andra.
Församlingen på Östermalm, Hedvig Eleonora, blev för
vart år allt större. För att åvägabringa bättre
arbetsförhållanden därstädes föreslog kyrkorådet, att en distriktsdelning
skulle genomföras. Men förslaget avslogs av kyrkostämman
såsom opraktiskt och ej ledande till det åsyftade målet.
Samma år avslogs också ett av Stockholms stads konsistorium
framställt förslag att bygga ny kyrka i församlingen.
I början av 1890-talet tog konsistoriet upp tanken på en
förändrad kyrklig indelning i Stockholm genom bildandet
av nya församlingar och byggandet av nya kyrkor. Förslaget
innebar också, att de kyrkligt ekonomiska angelägenheterna
i huvudstaden skulle handhavas av en gemensam delegation,
kyrkofullmäktige, i enlighet med vad som redan ägde rum
i Göteborg. Konsistoriet ville uppenbarligen fördela
kostnaderna, så att de fattiga utkantsförsamlingarna icke skulle
över hövan betungas. Detta förslag avslogs emellertid 1892
av resp, kyrkostämmor. Därmed var frågan om en
förbättring av de kyrkliga förhållandena i Stockholm för en tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
