Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Nya ansatser på församlingslivets område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Eklund mognade till kyrkomän. Hans egenart såsom sådan
skall i det följande ytterligare beröras. Här må blott påpekas
att han, religiöst sett, på nytt upptäckte lokalförsamlingen,
den församling vars gräns gick »vid stadens dike», samt vad
som var lika viktigt, förmådde delgiva andra den syn han
hade sett.
J. A. Eklund kallades 1902 till domprost i Kalmar och blev
1907 den gamle biskop C. H. Rundgrens efterträdare i
Karlstad. På sin femtioårsdag 1913 erhöll han en till honom
dedicerad samling uppsatser med titel »I församlingens tjänst».
Bidragsgivarna voro E. Berglund, J. Th. Bring, O.
Center-wall, J. Källander, A. Lutteman, J. Melander, O. Norberg,
C. J. Renström, Viktor Rundgren och Cl. Törner. Flera av
de nu nämnda kunna betraktas såsom hörande till den
Ek-lundska kretsen, om man nu skall tala om en sådan, vilket
är oegentligt, då J. A. Eklund icke ville skapa en skola, som
formade sig efter mästaren. Men från J. A. Eklund hade de
mottagit en kyrklig väckelse med bestämd betoning.
I den nämnda samlingen uppsatser berättar kyrkoherde
Cl. Törner om sitt samarbete med J. A. Eklund under
Uppsalatiden. Regelbundet efter arbetet på pastorsexpeditionen
samlade vice pastor de övriga prästerna till ett kort samspråk.
Det förtroendefulla samarbetet mellan prästerna var nämligen
för honom en självklar sak, så visst som det för andra på
många håll var en märklig nyhet. »Då talades församling, så
att de som voro med aldrig kunde förgäta intrycken därav.
‘Ja, försök. Ni ska se, att det går till sist. Människorna
begripa det nog, vad det lider.’ Med den slutklämmen skildes
vi ofta. Och den ringde i våra öron och ringer än. ‘Ja,
försök. Ni ska se, att det går till sist.’ Och det gick till sist både
i Uppsala och annorstädes.»
Härtill må fogas ett uttalande från sedermera
hovpredikanten J. Källander, vilken, olik J. A. Eklund i många
av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
