Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En kyrklig kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
dop och nöddop voro därmed enligt Waldenströms mening
officiellt jämnställda.
Waldenströms uppfattning av läget var således i korthet
denna. Dop, förrättat av predikant inom Svenska
Missionsförbundet, hade samma giltighet inom svenska kyrkan som
dop, förrättat av präst inom svenska kyrkan. När dylikt dop
anmäldes på pastorsexpeditionen, skulle det enligt 1896
års cirkulär ovillkorligen antecknas. Cirkuläret hade således
gjort slut på den föregående tidens vacklande praxis. Dylikt
dop skulle antecknas såsom dop av lekman. Den
lekmanna-döpte hade rätt att fordra bekräftelse av dopet av präst,
därest han det önskade.
Biskop Gottfrid Billing, som redan 1895 i Kyrklig
tidskrift hade haft införd en längre uppsats om lekmannadop,
gav i samma tidskrifts följande årgång sin tolkning av
cirkuläret. Denna gick ut på att intet avgörande hade träffats om
lekmannadopets sakramentala eller kyrkorättsliga giltighet.
I cirkuläret var det blott fråga om ett kyrkoskrivningsärende.
Det komme an på den enskilde prästen att pröva ett
lekmannadop i nämnda hänseenden, när så kunde påfordras, t. ex.
vid eventuell anmälning till konfirmation. De anteckningar
som voro i kyrkoboken införda skulle då giva honom
tillräcklig grund för ett avgörande. Principiellt hölle den lutherska
kyrkan på följande trenne punkter: barn böra döpas, omdop
bör ej ske, dopet bör förrättas av det ämbete som enligt
Herrens och kyrkans ordning fått sig nådemedelsförvaltningen
betrodd. Med sorg såge kyrkan, om dessa grundsatser
brötos. Om hon tvingades att underkasta sig endera av dessa
sorger, vilken skulle hon snarast taga? Gottfrid Billing
förklarade att enligt hans uppfattning luthersk bekännelse krävde
att ämbetsinstitutionen, så helig och ovärderlig den än månde
vara, dock i dignitet stode efter själva nådemedlen. Kyrkan
stode här inför ett nödfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
