Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En kyrklig kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tioner. Så kom, d. 21 maj 1897, utslaget, som kort och gott
gick ut på ett förständigande för Lövgren att göra
anteckningen. Vad skulle nu ske? Diskussionen fortgick tills
vidare, och inlägg i olika riktningar skedde. Det var det
relativa lugnet före stormen. Biskop Ullman hävdade vid
prästmötet i Strängnäs, att lekmannadopet icke hade
sakramental betydelse, såsom ej förrättat av ordinerad präst
och utan nödfall. Han rådde sitt prästerskap att icke göra
den ifrågavarande anteckningen. Martin Johansson i
Härnösand yttrade vid sitt prästmöte, att enligt hans uppfattning
lekmannadopet hade sakramental giltighet.
Men det stannade icke vid diskussion. Vid det femte
nordisk-lutherska missionsmötet i Stockholm i slutet av
augusti 1897 sammanträdde svenska prästerliga deltagare och
beslöto att tillsätta en kommitté i och för frambärandet av
en petition till Kgl. Maj:t i dopfrågan. Kommittén fick
följande sammansättning: professorerna J. E. Berggren och H.
W. Tottie i Uppsala, O. Ahnfelt och O. Holmström i Lund,
domprosten G. Jakobsson i Karlstad, kontraktsprosten I.
Sundelin i Jönköping, kyrkoherde E. Ljungquist i Ockelbo
och komminister Th. Carlson i Stockholm med
pastorsadjunkten A. Rietz såsom sekreterare. Petitionen gick ut
på att det mångomskrivna cirkuläret skulle erhålla den
tolkningen, att prästerskapet befriades från skyldighet att i
kyrko-bok såsom sakramentala handlingar anteckna dop, som
förrättats av lekmän utan nödfall.
Nu brast oron riktigt lös inom prästernas led. Skulle man
skriva under petitionen eller icke? E. D. Heüman
framträdde såsom vapendragare för den Billingska ståndpunkten.
Petitionen begärde befrielse från något som Kgl. Maj:t
aldrig hade ålagt prästerna. Petitionen vore därför
meningslös. För att lugna sinnena utfärdade biskop Billing jämte
biskoparna i Linköping, Växiö, Kalmar och Göteborg cir-
7 — 30436. Edv. Rodhe: Svenska kyrkan omkring sekelskiftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
