Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ungdomen och den nya tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
sammanhang ytterligare talas. Här må blott framhållas vilken
position Lidforss intog till densamma. Man kan först
som sist säga att han icke förstod situationen.
Det religiösa medvetandet är konservativt till sin natur.
Det har mer än en gång under historiens lopp hänt, att
framstegen på det kulturella området ha lupit i förväg och på sitt
sätt lämnat religionen bakom sig. I religionens namn har
man så gjort motstånd mot vetenskapens slutsatser — man
gjorde så t. ex. i fråga om det kopernikanska systemet. Just
därför att religiösa trosövertygelser och trossatser betyda så
enormt mycket för en människa, klänger hon sig så desperat
vid dem, i fruktan att hon skall lämnas ensam i öknen, om
hon släpper dem. Emedan trons objekt äro av evig realitet,
så är människan böjd för att bekläda de tidigare uttrycken
för sin tro med en varaktighet, som icke tillhör dem. Så
börjar då det vanskliga arbetet — det fortgår i själva verket
oavbrutet, men under vissa tider mera markerat — att finna
nya tankeformer för ett omistligt innehåll.
Det är märkvärdigt, att en så lysande begåvning som
Lidforss skulle stå så oförstående som han gjorde inför det
arbete, som utfördes på det teologiska området. Detta arbete
var långt ifrån alltid förstklassigt, många misstag och otillåtna
kompromisser kunde förekomma, ett uppgivande av
positioner, som icke fingo uppgivas, d.ärest kristendomens
kvalitativa värde skulle bevaras. Med påpasslighet förmådde
Lidforss påvisa dylikt i enskilda punkter. Men för övrigt
vittna hans arbeten »Moderna apologeter» och
»Kristendomen förr och nu» om att han stod handfallen inför vad som
försiggick. Kanske är detta icke det första intryck man får.
De nämnda arbetena äro fyllda av den mest oförställda ovilja
och förakt. Moderna teologer vore i själva verket kulmen av
oärlighet, ett föraktligt släkte, »onda makter» i tiden. Den
enda förtjänsten de hade var den, att de voro ett klart och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
