- Project Runeberg -  Svenska kyrkan omkring sekelskiftet /
183

(1930) [MARC] Author: Edvard Rodhe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i83

bibelforskningen. »Vi ha», sade han, »varken rätt eller makt
att hindra det så kallade bibelkritiska arbetet eller
framläggandet av dess resultat, vi böra ej ens önska det, om vi än
härav i vårt innersta plågas och med hjärtligt medlidande
tänka på de många, vilka det inför i mycken smärtsam
kamp och svår frestelse.» Billing uttalade önskan om en smula
respekt för och barmhärtighet mot dem som älskade och
vördade bibeln högre än allt annat i världen. Det menade
sig Stave dock ha visat i sitt arbete. Men »förr än våra
präster och biskopar få blicken öppen för den nyare
bibelforskningens positiva betydelse och lära sig tala om den såsom ett
gott, som församlingen icke kan undvara, skola denna
forsknings målsmän icke upphöra att bliva mer eller mindre
förkättrade eller sedda med oblida ögon». Så länge skulle den
nuvarande tragedien, striden inom kyrkan, fortfara, till stor
skada för båda de medspelande parterna och till ingen
upp-byggelse för publikum.

En episod från denna tid belyser huru ömtåligt läget var.
I november 1902 samlades rikets biskopar, på kallelse av
ärkebiskopen, i Uppsala till överläggning och
meningsutbyte rörande kyrkliga frågor. Biskopskonferensen 1898
stod i viss mån såsom förebild. Den gången hade det dock
gällt en speciell fråga, och kallelse hade utfärdats av
regeringen. Biskopsmötet 1902, det första i den långa raden av
biskopsmöten eller biskopskonferenser, vilka med tiden
blevo en institution, var av mera privat natur. Någon
kommuniké utfärdades icke till allmänheten. Man var över
huvud taget något osäker på formerna. Den privata
karaktären gav anledning till misstanken, att en hemlig
biskops-konklav skulle åstadkommas, som skulle vilja styra och ställa
i kyrkan. Den kanske konservativaste av alla biskoparna,
E. J. Keijser i Skara, gav egendomligt nog fart åt dylika
misstankar, i det han av principiella skäl vägrade att
in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 15 23:38:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svky1900/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free