Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kyrkan, skolan och kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
gren, själv en av de petitionerande, bedömde situationen
något annorlunda. I någon mån hade biskoparnas önskan
tillmötesgåtts. En hjälplig modus vivendi hade för tillfället
skapats.
Man måste nog giva biskop Lövgren rätt i att utgången av
biskoparnas aktion icke innebar ett sådant misslyckande, att
icke en avspänning i det tillspetsade läget åstadkoms. Men
de funnos på konservativt håll som funno den liberala
tolkningen riktig och därav drogo den slutsatsen att aktionen
måste fortsättas. Det var särskilt tillkomsten av
seminarie-kommittén såsom ett nytt orosmoment som därvid
medverkade.
Tanken på en brett lagd petition för bibelenlig
kristendoms-undervisning togs upp inom Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen, där bibelfrågan under dessa år vållade alldeles speciella
svårigheter. Anknytning skedde också till Svenska
Missionsförbundet, som ju redan hade framställt sina önskemål.
Bland tillskyndarna funnos också några småländska
riksdagsmän, kronofogde C. H. v. Mentzer, A. P. Risberg,
godsägare E. Räf och prosten J. G. Hazén. Den politiska
aspekten av aktionen kan här icke skärskådas. Svensk
Läraretidning höll också från denna synpunkt ett vaksamt öga på
agitationen för den stora tillämnade petitionen, som sagda
tidning med rätt eller orätt ansåg speciellt riktad mot Fridtjuv
Berg. Det var också Läraretidningen som påpekade, att
petitionens formulering från frikyrklig synpunkt vore ganska
fatal, i det att i densamma åberopades en kgl. förordn. av
d. 16 nov. 1869, om ansvar för den som söker förmå annan
till avfall från den evangeliskt lutherska läran, en förordning
som väl varit riktad gentemot baptister, metodister o. andra.
Häremot genmälde v. Mentzer, att petitionens tillskyndare
icke alls hade tänkt på de i förordningen stadgade
straffpåföljderna, utan endast och allenast på vad där stod om
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
