Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Prästlöneregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
om orättvisan i det dittillsvarande systemet. Men den
förnämsta drivande faktorn var utan tvivel en annan.
Fördelningen av de prästerliga avlöningsförmånerna var visserligen
ett stort spörsmål, som rörde grunderna för
avlöningssystemet, men i ofantligt mycket högre grad tangerades dessa
grunder genom de klagomål över orättvisa som framfördes
icke av löntagarna, utan av dem som betalade lönerna.
Utgörandet eller betalandet av de prästerliga
avlöningsförmånerna vilar på en orättvisa och därför måste grunderna för
prästlönerna ändras, det var grundtanken i den motion som
bondehövdingen A. P. Danielsson frambar vid 1896 års
riksdag. Motionen blev den gången avslagen, men den återkom
följande riksdag och blev, torde man kunna påstå, den
väsentliga anledningen till riksdagens begäran om revision av
lagstiftningen angående prästlönerna. Det som A. P. Danielsson
begärde var tiondens avskrivning. Prästernas avlöning
bestreds i stort sett av tionden och av prästgårdarnas
avkastning. Man får då bortse från städerna, där andra
förhållanden rådde, varpå vi i detta sammanhang icke behöva ingå.
Avlöningssättet var således starkt agrariskt orienterat. Den
tiondepliktiga jorden bar faktiskt den största bördan, under
det att kapitalet gick relativt fritt, och detta på en tid, då
just kapitalet på grund av den begynnande industrialismen
växte. Vad som var en tyngande börda för jordbruket, det
skulle jämnt fördelat på de skattskyldiga bäras lätt. Det
var en orättvisa mot Sveriges bönder, att de mera än andra
skulle bära utgifterna för präst och kyrka, det var det patos
som behärskade A. P. Danielsson, cch han hade därvid
hela Sveriges bondebefolkning bakom sig.
Tionden till prästen var den sista inhärenta skatten på
jorden som var kvar. Tionde till prästen var en tredjedel av
den ursprungliga, medeltida tionden. De bägge andra
tredjedelarna blevo vid reformationen indragna till kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
