Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Prästlöneregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3io
från prästlöneregleringskommitténs förslag. En avgjord
förskjutning hade emellertid ägt rum till ytterligare fixering
och utjämning såväl med avseende på prästlönerna som i
fråga om sättet för deras utgörande. På några karakteristiska
punkter skall detta påvisas.
Både 1908 och 1909 utgick Kgl. Maj:t från att de närmare
föreskrifterna angående beräkningen av prästerskapets
avlöning skulle utfärdas på administrativ väg. Förslag till
dylika föreskrifter voro bilagda propositionerna, till
riksdagens kännedom. Dessa upptogo de grundbelopp som
skulle utgå etc. I förslaget 1910 voro dessa föreskrifter
inarbetade i själva lagförslagen. Därav följde, att en
löneförbättring för prästerskapet alltid måste bliva en riksdagsfråga.
Förslagen 1908 och 1909 räknade med länsvis fungerande
löneregleringsnämnder, som skulle uppgöra förslag i varje
särskilt fall och även yttra sig om ev. förändring av den
ecklesiastika organisationen. 1910 års förslag, resp, de nya
lagarna kunde borttaga alla bestämmelser ang. dessa nämnder.
På grund av den genomförda fixa beräkningen av lönerna
blevo dessa nämnder obehövliga. De centrala myndigheterna
uppgjorde löneregleringsförslag.
Prästernas löner blevo fixerade penninglöner. Enligt
förslagen 1908 och 1909 skulle vid löneregleringens
uppgörande nämnden beräkna prästgårdsarrendet till visst
belopp. Skulle arrendebeloppet till äventyrs stiga över den
beräknade summan, tillföll överskottet prästen. Det kunde
emellertid också gå så, att arrendebeloppet sjönk under den
fastställda nivån. Särskilda utskottet år 1908 föreslog
därför, att prästen skulle erhålla laglig garanti för
minimibeloppet av lönen. Eventuell brist skulle fyllas av
församlings-avgifter. Saken diskuterades påföljande riksdagar. Slutet
blev, att prästen-löntagaren garanterades ett fixt
penningbelopp, som utbetalades genom kyrkorådet, som uppbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
