Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Församlingstanken och det svenska kyrkolivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
prästerskapet hade kommit från kyrkoherde J. M. Lindstedt
i Östra Torsås av Kalmar län. Han liksom så många andra
av svenska kyrkans präster hade under nittiotalet med
bekymmer iakttagit utvecklingen bort från kyrkan. Massorna
höllo på att avkristnas. Han hade också funnit att skulden för
det ondas överhandtagande lades på prästerna, som om dessa
stode i vägen för det svenska folkets sedliga och religiösa
utveckling. Med ett ord, kyrkan seglade i motvind. Men nu
var tiden inne för att prästerna som en man skulle vakna upp.
De borde sins emellan rådpläga med varandra om
hjälpmedel mot tidens nöd, samfällt borde de kämpa för kyrkans
uppgift att fostra folket.
Det röjes i dessa tankar ett vaknande självmedvetande hos
prästerskapet, ett självmedvetande som var av nöden för ett
initiativkraftigare framträdande än förut. Dittills hade det
svenska prästerskapet såsom sådant icke framträtt, om man
undantager den stora petitionen under dopstriden. Det var
ett enstaka tillfälle, men säkerligen icke utan betydelse för
den rikssammanslutning av prästerskapet som nu kom till
stånd. Prästerskapet kände sig behöva ett gemensamt
språkrör. Den tid var längesedan förbi, då prästeståndet vid
riksdagarna kunde giva ett samlat uttryck för de svenska
prästernas uppfattning i olika frågor. Decentralisationen, en styrka
i den svenska kyrkans konstitution, enär tyngdpunkten i den
kristliga verksamheten alltid måste ligga i lokalförsamlingen,
var i vissa hänseenden en svaghet. När nu nya arbetsformer
för kyrkan började skapas vid sidan av de gamla och såsom
ersättning för föråldrade sådana, började behovet av
centrali-sation göra sig gällande. Kyrkomötet, sammanträdande i
regel blott vart femte år, kunde även av denna anledning icke
göra till fyllest. I de allmänna svensk-lutherska
konferenserna, som med regelbundna mellanrum samlade präster från
hela landet till gemensamma rådplägningar, hade det svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
