Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kyrkotanken och de ungkyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
delse för den enskildes frälsning och andliga växt. Förut
hade man frågat och frågat, nu började man få svar. Det var
framför allt den Billingska teologien som bragte den
efterlängtade klarheten. Uppenbarelsen och den levande historien
började bliva realiteter. Skulle man emellertid uppleva den
levande historien och komma i personlig kontakt med Guds
uppenbarelse i historien, fick man icke ställa sig vid sidan
av historiens drama såsom en, om ock intresserad åskådare.
Man måste in i den kamp som detta historiens drama i
själva verket utgjorde. Tröghet och likgiltighet måste
övervinnas, rädslan för att våga något, den själviska omsorgen
att genom mångahanda kompromisser komma undan med
så liten möda som möjligt. Det krävdes mera ödmjukt
offersinne än man hittills till sin förödmjukelse kände att
man ägde.
Incitament till aktivitet framkommo från olika håll.
Starkt intryck gjorde föreståndaren för Samariterhemmet,
pastor Otto Centerwall, när han, med den i praktiskt arbete
förvärvade auktoriteten, påvisade kallelseuppgifter, som
lågo och väntade på den kristliga ungdomsrörelsen. Kampen
mellan kristen och icke-kristen åskådning påginge hårt nog
ute i församlingarna. Många kämpade därute, men med
otillräckliga resurser. Vad gjorde den kristna, bildade
ungdomen? Gjorde den mera än blott såg på, upptagen av sig
själv?
Av största betydelse var det, att ur studenternas egna led
några framträdde, som blåste på glöden och som förmådde
lågorna att slå upp mot höjden. Den ene var en ung teologie
studerande, Robert Sundelin, son till den i det föregående
nämnde domprosten Sundelin. Tyst och försagd hade han
förut gått, men mitt i sin försagdhet började han tala till
sina kamrater med andens myndighet. Han var ingen
aktivitetens borne apostel, snarare tvärtom, en inåtvänd natur.
24 — 30436. Edv. Rodhe: Svenska kyrkan omkring sekelskiftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
