Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Internationella uppgifter och förbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4T3
missionsstyrelsen förverkliga denna tanke. En
stiftsombuds-organisation genomfördes, i det genom domkapitlens
förmedling vissa präster inom varje stift utsågos att representera
missionsintresset. Omedelbart blev den icke genomförd i
alla stift. Sist blev ett ombud för Göteborgs stift utsett.
Det skedde först 1908, då kyrkoherde Henrik Florus Ringius i
Solberga, Bohuslän, inträdde såsom ombud för svenska
kyrkans mission. Bakom den nomineringen döljer sig en
högst märklig historia.
Nog hade det tidigare här och var inom Göteborgs stift
funnits intresse för hednamissionen, men inom de
schartau-anskt fostrade församlingarna hade misstron övervägt.
Ledande män inom stiftet, såsom prosten J. H. Holmqvist i
Kville, hade tagit avstånd från missionen, så länge den hade
bedrivits i sällskapsform, och någon förändring hade icke
inträtt i stiftets allmänna hållning, även sedan kyrkans
missionsstyrelse hade börjat sin verksamhet. Själva namnet
mission spelade därvid en icke obetydlig roll. I det
schartauanska kyrkfolkets öron erinrade det om »missionshusen»,
om hela den frikyrkliga verksamheten, om religiös
splittring och söndring.
Ringius hörde till den härskande riktningen inom stiftet
och hade med åren förvärvat sig stort anseende såsom en
rätt lärare, en gäma hörd predikant och en mycket anlitad
själasörjare. Någon ledande ställning intog han emellertid
icke. Hans ställning till hednamissionen var som de andras.
Den låg utom omkretsen för hans religiösa intressesfär.
Nästan som en bomb slog därför det föredrag ner som han
vid prästsällskapssammanträdet i Göteborg år 1900 höll
om missionen. Det var en kristens ofrånkomliga plikt att
missionera, menade Ringius. Missionen vore en sak, som
skulle gå framåt, om allt annat ginge baklänges. Ringius
hade både såsom predikant och föredragshållare ett ledigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
