Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gudstjänstliv och predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Även om man tager hänsyn till att lundensaren S. L.
Bring hade suttit i handbokskommittén, torde man kunna
påstå, att den lundensiska högkyrkligheten icke gjorde
någon större positiv insats, när det gällde att vid 1893 års
kyrkomöte föra handboksfrågan i hamn. Den drivande
faktorn låg icke på detta håll.
Såsom i det föregående nämndes, var det den strömning
inom kyrkolivet som sympatiserade med den tankegång som
låg bakom kyrkotuktsförslaget, som också bar upp
hand-boksförslaget. Men onekligen är det påfallande, att de
lågkyrkliga elementen voro anhängare av en handboksreform,
som var byggd på de liturgiska principer som Ullman gjorde
gällande. Man kunde närmast antaga att dessa skulle hysa
ganska svagt intresse för en reform i avgjort liturgisk
riktning. Förklaringen torde sökas i Waldemar Rudins
inflytande. Karakteristiskt för Rudin var hans utpräglade sinne
för andakt och helgd. I eminent grad hade han sinne för det
gudstjänstliga. Hans rika estetiska begåvning kom honom
till hjälp, när det gällde att bedöma de liturgiska formerna
såsom former för ett religiöst innehåll. Man tager därför
säkerligen icke miste, om man påstår, att man för
handboks-revisionens lyckliga genomförande hade att tacka icke blott
Ullmans insats, utan också det inflytande som Rudin under
många år hade utövat. Visserligen satt icke Rudin i
handbokskommittén. Uppsalafakulteten representerades där av
professor Norrby. Men det är ingalunda nedsättande för
Norrby, om man säger att han i handbokskommittén
representerade det Rudinska inflytandet.
Motsatsen mellan högkyrklighet och lågkyrklighet,
motsatsen mellan det dåtida Lund och det dåtida Uppsala,
gjorde sig under handboksdebatterna 1893 förnimbar på
flera punkter. Ett omhuldat önskemål, för vilket också
Rudin i sitt ritualförslag av år 1888 hade gjort sig till tolk, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
