Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gudstjänstliv och predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
kraft. Redan 1890 hade en krets i Kalmar stift bildats.
Linköpings, Strängnäs och Växiö stift följde tätt i spåren,
1892 tillkom kretsen i Lunds stift. Samma år sammanslöto
sig de olika kretsarna till en större enhet. En centralkommitté
bildades med biskop Ullman såsom ordförande. Norén
fick också en plats i densamma. Sällskapets mål fixerades
nu klarare, synbarligen under Noréns inflytande. Det skulle
främja kyrkosångens höjande och vidare utveckling i dess
trenne historiskt givna arter, nämligen liturgisk växelsång,
koralsång och körsång efter den av den äldre lutherska
kyrkan givna normen, allt i syfte att i evangelisk-luthersk anda
höja församlingarnas gudstjänstliga liv.
Kyrkosångens vänner utövade under de följande åren en
ganska livlig verksamhet och ett icke obetydligt inflytande.
Nya kretsar tillkommo. I detta sammanhang må det
erinras om att Norén var medlem av den kommitté som
utarbetade musik till svenska mässan. Kyrkosångens vänner
arbetade mycket för att introducera denna svenska mässa
bland präster och kantorer. En omhuldad programpunkt
var vidare den rytmiska psalmsången. Energiskt fördes
kampen mot den Haeffnerska koralboken. »I svenska toner
lever främlingens minne», så lyder inskriften på J. C. F.
Haeffners gravvård på Uppsala kyrkogård. Haeffner, en till
Sverige inflyttad tysk, hade, väl närmast i egenskap av
nyromantikernas musikaliska orakel, fått uppdraget att
redigera koralboken till den nya psalmboken av år 1819.
Förut hade han, 1817, utgivit den svenska mässan.
Kyrkosångens vänner förnekade icke Haeffners förtjänster, men
de menade att han genom utjämningen och den stela
enformigheten hade berövat den svenska kyrkosången och
kyrkomusiken skönhetsvärden och religiösa värden, som det gällde
att återvinna. För att hävda den rytmiska psalmsången utgav
Kyrkosångens vänners centralkommitté genom G. T.
Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
