- Project Runeberg -  Svenska kyrkan omkring sekelskiftet /
442

(1930) [MARC] Author: Edvard Rodhe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gudstjänstliv och predikan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

442

år 1905 uppgick i en publikation med mera omfattande
program, tidskriften Kult och konst. Den angav sig såsom
organ för sällskapen Kyrkosångens vänner och
Paramen-tikens vänner. Redaktörer voro Richard Norén, docent
Johnny Roosval och pastor Herman Palm. Uppenbarligen
hölls den uppe genom Noréns energi och entusiasm, men
den var så storslaget svenskt anlagd och framträdde med så
förnäm utstyrsel, att det överskred också Noréns förmåga
att hålla den vid liv längre än ett par år, till utgången av år
1908.

Johnny Roosvals namn bland redaktörerna pekar på att
i den nya tidskriften en ny strömning gjorde sig gällande. En
del yngre konsthistoriker hade upptäckt det konstnärliga
och kulturhistoriska värdet av de gamla kyrkorna och de
gamla kyrkoinventarierna. På det mest hänsynslösa sätt
hade dessa behandlats under 1800-talets senare decennier.
Ute i församlingarna saknade man förstånd för hithörande
ting, och åttiotalet med dess brist på historiskt sinne och
dess utilitaristiska inställning hade naturligtvis mindre än
intet till övers för gamla kyrkoinventarier. Nu kom
reaktionen, säkerligen icke utan samband med Arthur Hazelius’
strävanden att bevara minnesmärkena från gångna svenska
kulturskeden. Förvånande snabbt inträdde omsvängningen.

Den nya strömningen inriktade alldeles särskilt sitt intresse
på kyrkobyggnaderna själva. Nya principer för restaurering
gjorde sig gällande. Den förnämste bäraren av dessa blev
sedermera riksantikvarien Sigurd Curman. Han och hans
meningsfränder ställde sig avvisande mot den föregående
tidens strävan att vid restaurering åstadkomma stilrenhet.
En gammal, historisk byggnad skulle icke vid restaurering
försättas i det skick som den som ursprungligen koncipierat
planen till densamma till äventyrs hade tänkt sig den. Så
hade Lunds domkyrka blivit restaurerad, i det att senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 15 23:38:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svky1900/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free